Ett flertal av de svenska städerna har en historia med inslag av en stadsbrand. Så är även fallet med Lidköping. Skillnaden är bara att det inte handlar om en enda brand utan flera och att nästan hela staden brunnit ner vid samtliga tillfällen.

Lidköping historiaStaden grundades 1446 och första stora stadsbranden var 1553. En mycket stor del av staden brann ner till grunden. Det var inte ens säkert att staden skulle byggas upp igen. Gustav Vasa valde nämligen, år 1560, att istället låta staden få vara där Vänersborg ligger idag. Det resulterade i att platsen där dagens Lidköping ligger ända fram till 1672 inte byggdes upp. Här fanns enbart de hus som klarat sig undan branden. Med andra ord de som stått öster om Lidan. I likhet med stadsbränder i andra svenska städer var det alltså även här ett vattendrag som satte stopp för framfarten.

Från 1672 började staden byggas upp igen och klarade sig utan större stadsbränder fram till 1849 då branden ännu en gång förstörde större delen av staden. När branden spred sig var det storm vilket gjorde det näst intill omöjligt att genomföra ett organiserat släckningsarbete. Detta kan mycket väl vara en orsak till att branden spred sig så pass mycket som den gjorde.

Denna gång kunde inte Lidan skydda bebyggelsen på den östra sidan i lika stor utsträckning. Detta eftersom branden just började här. Här går det även att se ett minnesmärke över branden. Något som stått sedan 1949 på denna plats. De få byggnader som klarade sig undan branden går att se på Limtorget vilket ligger i närheten av järnvägsstationen. Det betyder att det här går att de se äldsta byggnader som finns bevarade i Lidköping. En del med historia som sträcker sig bak till medeltiden.

På 1860-talet började ett flertal hus byggas i sten vilket mycket väl kan bero på att man ville begränsa framtida bränders framfart. Oavsett så har någon större stadsbrand inte skett sedan dess.